Idag satt jag på jobbet och skulle förbereda högmässan på söndag, som är Heliga trefaldighets dag. Jag plockade fram den gröna församlingsagendan för trefaldighetstiden för att se vilket Kyrie (Herre, förbarma dig) Gloria (Ära) och Laudamus (Lovsången) som används, men kände inte igen Gloriats notbilden. Då var det enkelt att gå till Flash Piano och klicka fram melodin. Och då kände jag ju förstås igen den.

Jag kunde ju förstås också gått bort till pianot i körrummet...

Dopguiden.se:

Några dopföräldrar tipsade mig om dopguiden.se, där det finns en massa information om dopet, bland annat kan kan man lyssna på vanliga doppsalmer.

Bra att känna till. Vid tillfälle borde man klicka runt där litegrann för att se vad de säger.  

Chilirec / Chiliplayer:

Chiliplayer är “en inspelningsapparatur för att spela in radiostationer”. Sådana har ju funnits förut, till exempel i form av kassettradion jag använde för att spela in från Poporama när jag gick högstadiet. Det som är annorlunds med Chiliplayer är att den spelat in webbradiostationer, och att Chilirec själv är en webbplats. Inget att ladda ner, ingen musik lagras lokalt.

Är det lagligt? De som driver sajten tror det, enligt DN Ekonomi (ännu inte på nätet).

Pingstdag i Johannelund

Pingstdag i Johannelund

Faith and Theology: Pentecost sermon: Spirit lite: En pingstpredikan av Kim Fabricius

Ikon i Stavnäs kyrka i Värmland

Tumblr är ett bloggverktyg, tror jag. Eller är det snarare ett mikrobloggverktyg något i stil med twitter eller jaiku? Jag vet inte riktigt. Testar det här i alla fall.

Nu har jag postat nästa anökningsbrev. Det finns faktiskt en hel del tjänster på gång häromkring just nu.
Men vi är flera som söker dem.

I helgen ska vi åka på läger med ett par av konfirmandgrupperna, och vi kommer bland annat att arbeta med Frälsarkransen, ett sorts radband som förre biskopen i Linköping Martin Lönnebo skapat. Jag tycker frälsarkransen brukar fungera bra för konfirmander, den är påtaglig och ger något att utgå från när man pratat om kristen tro. Men alla uppskattar den tydligen inte. Jag citerar från tidningen Dagen :

Efter de mer allmänna orden blir Evy Juneswed mer konkret i sin kritik, angående kristen djupmeditation i allmänhet ("det måste vi varna för, det räcker väl att meditera utifrån Guds ord?") och "Frälsarkransen" i synnerhet. Hon menar att det populära radbandet, skapat av den pensionerade biskopen Martin Lönnebo, "missar evangeliets kärna" och "anger en ton som stämmer med nyandligheten". - Och så är det ett radband, och detta lärs ut av pastorer och präster... radband har sina rötter i yogan - bara det skulle väl räcka för att vi inte ska befatta oss med det?

"Vi kan inte bara gapa och svälja allting i dag"

Jag håller inte med. Det är i och för svårt att veta vad Juneswed menar med att frälsarkransen "missar evangeliets kärna", allt beror ju på hur den används. Frälsarkransen är ett verktyg, ett hjälp och stöd i bönen. Många har funnit den värdefull.

Så här kommenterar Martin Lönnebo, också i Dagen:

- Traditionen med radband finns från kristenhetens tidiga dagar, så det är inget nytt på så sätt. Men i vår evangeliska tradition har vi inte haft så mycket av det. Som jag ser det är det inget konstigt med Frälsarkransen, det är tvärtom en enkel sammanfattning av den kristna tron och Jesu gärning. Och många uppger att Frälsarkransen hjälpt dem, vilket man inte kan vara nog glad för.

Passar inte alla
Att det inte passar alla är han säker på, helt enkelt för att behoven varierar från människa till människa. Och Martin Lönnebo säger att han förstår dem som är "rädda och skeptiska för nyheter i en tid som denna när det är så mycket som rör sig".- Men jag tycker att man ska vara varsam med varandra. Att ha olika synpunkter på saker och ting är inget fel, men det gäller att försöka tolka och tyda varandra till det bästa, inte till det sämsta.

Martin Lönnebo: Frälsarkransen är centralt kristen

Bloggaren The Busybody skriver om en ny bok (David Burrell: Deconstructing Theodicy: Why Job Has Nothing to Say to the Puzzle of Human Suffering) som diskuterar hur Jobs bok behandlar teodicéproblemet. Han skriver:

As we know, the book of Job was intended as a slamming critique of Deuteronomic theology: the idea that God rewards the good and punishes the wicked. Job's "friends" (Eliphaz, Bildad, and Zophar) are the straight-men who parrot this covenantal doctrine, in the end rewriting Job's life-story (God said that Job was completely righteous and blameless (Job 2:3)) by insisting that Job must be wicked after all to be suffering the way he is. Job rightly maintains his innocence and calls on God directly, demanding that the deity appear and tell him his offense.

The Busybody: Theological Mirage: A New "Answer" to the Book of Job

Läs hela!

Nu är det snart maj, och sen kommer sommaren, och då är mitt vikariat här i Johannelunds församling slut. Dags att söka nya tjänster alltså. Det finns några ute här i Linköping eller alldeles i närheten. Igår var jag på intervjui Åkerbo, ett pastorat som innehåller tio församlingar varav några ligger i områden i Linköpings utkant och några ligger på landsbygden, åt Norrköping till. Det gällde -- även denna gång -- ett föräldravikariat. Det är svårt att veta hur intervjun gick, men det kändes nog rätt bra. Men vi är flera sökande, så vi får se hur det går.

Tisdag-onsdag den här veckan, dvs fettisdagen och askonsdagen, var jag på prästfortbildning på Vårdnäs stifsgård. Fortbildning är obligatorisk för alla präster i Linköpings stift, och brukar finnas tre-fyra kurser att välja på. Jag valde att höra jesuitpatern Gerard W Hughes prata om "Att vägleda andra och att vägleda sig själv". Det var mycket givande och inspirerande. Jag har läst hans Den gömda skatten (snart i i ny upplaga på Libris) förut, och jag minns att jag tyckte om den, men den kan inte gjort så djupt intryck, för jag inte ihåg nästan någonting av den. Nu har jag i alla fall plockat fram den ut bokhyllan för att läsa om den. Kursen handlade alltså om andlig vägledning enligt ignatiansk tradition, dvs efter Ignatius av Loyola och hans andliga övningar. Det handlar om att lära sig se sina olika "desires", att urskilja dem och avgöra vilka man vill/bör/ska följa. Klokt och inspirerande.

Ett par länkar:

• Läsvärt om kanonbildningen: METANOIA: Nya Testamentets kanon och de kristna trosbekännelserna
• Archbishop of Canterbury's Christmas Message to the Anglican Communion

På Svenska kyrkans webbplats finns en sida som bevakar vad som skrivs om kyrkliga frågor i andra tidningar: Svenska kyrkan i media. Den är intressant att följa, men det brukar sällan bli av att jag besöker den. Därför är det bra att den nu också finns tillgänglig som ett RSS-flöde, för då kan jag lägga till den som en prenumeration i Bloglines. Bloglines är en webbtjänst som jag använder för att läsa RSS, och genom den får man automatiskt veta när det finns nya inlägg på bloggar och andra webbsidor. (Jag har fastnat för Bloglines men det finns förstås många andra RSS-läsare.)

Om diskussionen kring Christina Schenning och biskopsvalet i Västerås stift:

Kampanj mot en kampanj som inte är en kampanj med argumentet att man inte ska bedriva kampanj, alltså. Märkligt.

Per's små tankar: Kampanj mot kampanj

Under förra året (länk) var jag med och arbetade fram ett förslag till en ny webbplats för Svensk kyrkotidning. Det var roligt att syssla med, och jag tycker att vi fick fram ett bra förslag. Tyvärr visade sig att det inte fanns ekonomiska möjligheter göra något nytt, så den gamla webbplatsen ligger kvar tills vidare. Förhoppningsvis kan den uppdateras längre fram.

Flera bloggare har redan länkat till samtalet mellan Lena Andersson och Caroline Krook från tidskriften Fokus, men jag gör det också för det är läsvärt:

Lena: [...] Jag har inga problem med dem som är sofistikerade med det här. Om man tror att Gud är kärleken. Men det är ju väldigt få som har den synen. För de flesta troende är Gud någon som går in och bestraffar och belönar.
Caroline: Vi måste umgås i väldigt olika kretsar. Jag träffar många kristna, men få som tror att Gud bestraffar och belönar.
Lena: Vi behöver bara gå till ett modernt land som USA så finns ju sådana föreställningar. Att Gud ordnade tsunamin och stormen Katrina etcetera. Det kan du inte förneka.
Caroline: Jag har min förankring här i Sverige, och här hör man bara sådant inom sekter.

Fokus » Ateist möter biskop

önskar Göran H

Bloggen connexions vill att vi ska bojkotta alla julspel:

But the Christmas story isn’t sweet! It is bitter - very bitter. The crib and the cross are cut from the same wood. The Nativity Play is a Passion Play. The message of Christmas is the same message as Good Friday: when God appears, church and state try to kill him, though Pilate and Caiaphas succeed where Herod fails.

connexions » Blog Archive » Boycott Nativity Plays!

Nästa vecka har The Golden Compass premiär. Det handlar om en filmatisering av den första delen av en trilogi av Philip Pullman, His Dark Materials, och filmen har orsakat protester i vissa kristna kretsar i USA, för att den sägs driva en ateistisk agenda. Protestbrev har cirkulerats och organisationen Catholic League uppmanar till bojkott, då de menar att filmen "[is] selling atheism to kids". Andra är dock av en annan mening. Kim Fabricius på bloggen Faith and Theology menar att den Gud som angrips i filmen, och i böckerna, är den nidbild av Gud som den nya vågen av ateister, med Richard Dawkins (och hans efterföljare Sturmark) angriper. Fabricius skriver :

For the death of this God would actually do the church a great service. He is the god Pullman’s mentor and fellow iconoclast William Blake, whose 250th birthday we celebrated last Wednesday, called Old Nobodaddy, who bears as little relation to the God Jesus called Abba as the straw deity that the New Atheists so tediously torch. This god, who is finally defeated in the third book of the trilogy, is a bearded old fart “of terrifying decrepitude, of a face sunken in wrinkles, of trembling hands and a mumbling mouth and rheumy eyes.” He is the object more of ridicule than indignation (one thinks of the satire on idolatry in Isaiah 44).

Faith and Theology: Christians and The Golden Compass

Han citerar också ärkebiskopen av Canterbury:

As Rowan Williams, a great fan of Pullman, has written: “What the story makes you see is that if you believe in a mortal God, who can win and lose his power, your religion will be saturated with anxiety – and so with violence. In a sense, you could say that a mortal God needs to be killed.”

Faith and Theology: Christians and The Golden Compass

Dagens länktips: Frälsningsarméns julklappsapparat.

Webbplatsen predika.nu är ett bra verktyg för den som predikar. Den har nu blivit ännu mer användbar, man har nämligen gjort hela Den svenska kyrkohandboken tillgänglig. Mycket praktiskt. Man har också en ny avdelning med konfirmandmaterial.

Så här beskriver man sig:

Ett arbetsverktyg
Predika.nu är ett internetbaserat arbetsverktyg för att hjälpa människor som predikar professionellt att utvecklas i sitt arbete genom att dela med sig av sina egna texter, idéer och tankar, och i utbyte få ta del av alla andra medlemmars texter, idéer och tankar. Syftet
Vårt mål med Predika.nu är att alla vi medlemmar ska utvecklas i vår yrkesroll och bli ännu bättre på det vi gör. Vi finner inspiration, idéer och nya tankegångar genom att ge varandra tillgång till våra texter, och vi finner stöd och gemenskap i kontakten med varandra.

Rekommenderas.

Jag har just läst RealLivePrecher.com. Boken är en samling blogginlägg från bloggen med samma namn. Bloggaren, som från början skrev anonymt, heter Gordon Atkinson och är predikant i en kyrka i San Antonio, Texas. Real Live Preacher är en av de bloggar jag följt längst. Den har funnits med i min bloggroll från början, och jag har länkat till den många gånger. Real Live Preacher skriver om att predika, om vad tro är och om vad kyrka är. Insiktsfullt och inspirerande. Boken är utgången från förlaget men går att beställa direkt från Gordon.

I vår kommer biskopen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, att gå i pension. Processen med att hitta en efterträdare har påbörjats och en beredningsgrupp har tagit fram en sökprofil och föreslagit sju personer:

Margarethe Isberg, domprost i Västerås
Thomas Söderberg, kyrkoherde i Envikens församling och direktor i förbundet S:t Lukas
Marika Markowitz, direktor på Stockholms Stadsmission
Eva Brunne, stiftsprost i Stockholms stift
Johan Dalman, enhetschef för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala
Håkan Wilhelmsson, domprost i Lund
Ingegärd Sjölin, rektor vid Pastoralinstitutet i Lund

Samtliga välkända namn, flera av dem aktuella vid tidigare biskopsval. Kan tyckas lite märkligt att de som formulerat sökprofilen också föreslår namn. (För det är väl så det gått till, eller har jag missuppfattat?) Det ger ju förslagslistan en väldigt officiell prägel, och de föreslagna kan lätt uppfattas som de enda kandidaterna. Men -- som för all del påpekas i pressmeddelandet -- i själva verket är det ju fritt för de röstberättigade att rösta på vem de vill vid provvalet den 1 november, då syftet ju är just att få fram en lista med kandidater som är valbara vid det riktiga valet 10 januari, och den eventuella andra valomgången 7 februari.

Marta Axner skriver mer. Läs också på Västerås stifts webbplats.