Bland det jag läst idag slänger jag också in bloggaren
Fader Jonatans predikan från igår, då kyrkan firade första söndagen i fastan:
På väg mot helhet. F. Jonatan noterar att texterna under fastan innehåller många referenser till synd, djävul och och onda makter. Han skriver:
Språket är arkaiskt och mytologiskt, förvetenskapligt: för de allra flesta människor är nog de begrepp vi laborerar med på kyrksvenska meningslösa eller – än värre - missförstådda.
Och där har han ju rätt. Det svåra är att veta hur man ska hantera de här "svåra" orden. Ska de överges eller ska de återerövras? Klart är väl i alla fall att om de
ska användas — och det gör vi ju i texter och liturgi — så måste vi tala om dem och om vad vi menar med dem.