Predikan på Kristi himmelsfärdsdagen

Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid,
löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid.
Himmelriket är nära.

Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas sår.
Den som var bunden och trött och tom frihet och glädje får:
himmelriket är nära.

Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium:
himmelriket är nära.

”Allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen”. Om det berättar Lukas, och det gör också de andra tre evangelisterna Matteus, Markus och Johannes. De berättar om hur Gud, av kärlek, blev människa i Jesus Kristus. Jesus föddes som människa, i fattigdom och enkelhet, han växte upp och levde en människas liv och delade våra villkor. Han var den sanna människan – allt vad det borde vara att vara människa. Genom sitt liv visade han den utgivande kärlekens väg.

Allt det här beskriver evangelisterna, på lite olika sätt och ur lite olika vinklar. Och när de kommer till påskhändelserna är de också samstämmiga i det viktiga. Jesus går lidandets väg, upp mot Jerusalem. Han sviks av sina vänner, han döms, hånas, torteras, dödas på Golgata och begravs på den dag vi kallar långfredagen.

Men döden på korset är inte slutet. Något händer. På påskdagen är graven tom. Beskrivningarna ser åter lite olika ut hos de olika evangelisterna, men det som betyder något är: Graven är tom. Kristus lever. Döden är besegrad. Och evangelisterna fortsätter berätta: någon har sett den uppståndne, några har pratat med honom. Men vem eller vilka var det egentligen, och när, och hur? Berättelserna skiljer sig åt även här.

Och nu är vi här, fyrtio dagar efter påsk. Både nu här hos oss idag och i berättelsen. Jesus äter en måltid tillsammans med sina vänner, som så många gånger förut.

Och de undrar om nu äntligen deras förväntningarna ska infrias, ska Jesus nu visa sig som den Messias, den kung han egentligen är? Men Jesus ger dem inte det svar de vill ha, han motsvarar inte deras förväntningar, deras bild av vem Messias är. I stället ger han dem två saker. Han ger dem ett löfte och en uppgift. Han lovar dem den heliga Anden. Till dem som följer honom lovar han den heliga Anden, som ska komma och vara hos dem och hjälpa dem med uppgiften. Och uppgiften, det är den stora uppgiften att berätta om den Gud som älskar världen och människorna. Att tala om Jesus som visade den kärleken genom sitt liv och sina ord. Det glada budskapet ska spridas ut över Judéen och Galiléen, ut över hela det romerska imperiet, över hela världen. Ja, ända till jordens yttersta gräns. Och det är väl där vi är nu idag.

Så Jesu löfte och uppgift gäller också oss, inte bara människorna där och då, i ett avsides ockuperad provins i romarriket. För Gud är hela världens skapare, alla människors Gud.

Jesus vandrar inte längre på jorden på samma sätt som då. Men himmelsfärden handlar inte om att Jesus försvinner bort från världen. Nej, Jesus vänder sig nu utåt mot hela världen. Kärleken låter sig inte begränsas, den flödar över alla gränser och låter himmelriket bli nära.

Så vi får ta emot välsignelse, befrielse och upprättelse från Gud, och vi får sprida dem vidare. Med våra ord och handlingar får vi vara med och göra Guds rike – himmelriket – synligt. Vi kan sträva att leva vända utåt, likt Jesus rikta vår kärlek utåt.

Gud vill vara nära oss – ja, Gud är nära oss. Genom Jesus känner Gud våra liv och ser till var och en av oss i kärlek. Det betyder inte att livet alltid blir enkelt. Men det betyder att vi aldrig är ensamma, att vi, var och en av oss, är sedda och älskade av Gud.

Himmelriket är nära!