Dagens citat

[...] de verkade tro att "synd" var allt det som rättsväsendet, lagboken och polismakten redan försöker avhålla oss från. Att stjäla, ljuga och dräpa. Vilket är ett groteskt missförstånd.
Och naturligtvis rör det sig om ett avsiktligt sådant. Alla människor vet djupt inom sig, att om de i stället valde att rätt förstå ett begrepp som "synd", då skulle ett uppfordrande pekfinger borra sig in i deras bröst. Det skulle tvinga dem till många omprövningar.
Nej, då är det bekvämare att omhulda det slitstarka gamla missförståndet: att om man har hållit sig hel och ren, och avhållit sig från att svära, supa, stjäla ohc förföra sin granne, då har man levt ett syndfritt liv.
Men då har man inte högre tankar om sig själv än vad man har om ett djur.
Jag är övertygad om att man kan dressera en hund till ett liv utan "synd". Man ryter åt vissa beteenden, jollrar kärleksfullt och delar ut köttbitar år andra. Till slut uppför den sig exemplariskt.
Men det som skiljer människan från djuret är inte förmågan att respektera vissa gemensamma ordningsregler. Det är förmågan till kärlek.
Jag är ingen naturvetare. För mig räcker det att betrakta en myrstack. Jag har den högsta respekt för myrornas förmåga att organisera sitt arbete. Att knoga fram och tillbaka med föda och byggnadsmaterial. Att bygga stacken på en förnuftig plats, i ett väderstreck som främjar deras fortlevnad.
Men jag tvivlar stark på att en myra kan få en annan myra att känna sig älskad, med allt vad det innebär.
Människan, däremot har den förmågan. Och det är det största som finns. Det är något som Gud givit oss. Och det är uteslutande i egenskapen av älskande varelser som Han lät oss bli jordens härskare.
Så vad är då synd?
Min definition av synd är att man avhänder sig möjligheten att bli en älskande människa.

Bengt Ohlsson: Gregorius, s76-77