Säd och ogräs

I tisdags kväll hade jag tisdagsmässan i domkyrkan, en ganska intim och enkel veckomässa i Mariakapell. Även om det var Kyndelsmässodagen i söndags så brukar textläsningarna i efterföljande vecka hämtas från söndagen som det "borde" varit. Därför kom gudstjänstens text från 5 sönd e tref, Liknelsen om ogräset (Matt 13:24-30). Här är manuset till min betraktelse/reflektion:

Säd och ogräs.
Ljus och mörker.
Vi ser båda delarna i våra liv.
Vi möter det goda, det som verkar för ljus och liv och växt.
Men vi möter också lidande, smärta, rädsla; dödens krafter.
Sådant är livet. Det vet vi.
Och vi har del i båda.
Vi har del i det goda, det som bygger upp,
men vi har också del i det som river ner.
Så är det att vara människa.
Och det är inte så enkelt som att
några är helt och hållet ljus, och andra helt och hållet mörker.
Vi lever med ljus och mörker.
Men ljuset är starkare än mörkret.
Och liksom ett enda litet ljus kan lysa upp hela kyrkorummet här, så kommer ljuset att segra över mörkret.
Ja, ljuset har redan segrat över mörkret.
Guds kärlek övervinner mörkret och döden.