När den grekiska grundtexten för nya testamentet översätts finns en del ord som inte brukar översättas utan i stället translittereras, dvs man använder i princip grundtextens ord. Detta kommer att fungera som ett speciellt "teologiskt" ord, en fackterm. Ett exempel är "ἄγγελος" som är det normala vardagliga (koine-)grekiska ordet för "budbärare", men som ofta översätts -- eller snarare translittereras -- till ordet "ängel", som ju bara förekommer i religiösa sammanhang. Likadant görs för en del andra ord. Men då kommer den översätta texten ju att innehålla ett antal specialtermer; religiösa ord som ger helt andra associationer än originaltextens vardagliga ord. Texten får därmed en annan karaktär än den hade för den dåtida läsaren, den blir tydligare en text som handlar om det specifikt religiösa.
Mer troget originalet vore det att tala om änglarna som Guds budbärare, att tala om apostlarna som de utsända, eller som ambassadörer etc.
Det här bloggar Kenny Pearce om i
Translation vs. Transliteration